Grupparbetets tyranni

mars 7, 2009

Piska varandras ryggar. Fyfan.  Skulle kunna teoritesera mer men är inte i stånd till det nu.  Vi köper inte eran skit men ändå sväljer vi den. Jävla horungar.

Du är ensam

november 27, 2008

En elev som går sista året på gymnasiet blev kallad till krismöte med rektorn. Det handlar om frånvaro. Eleven säger att hon är omotiverad i skolan. Varpå rektorn svarar ”att det får stå för dig” och att inga andra elever känner så. Hon svarar då att det är väldigt många som känner att motivationen inte finns där. Men det tyckte inte rektorn. Tydligen var det i så fall bara den närmasta kretsen kring henne som delade den känslan.

Läraren som var med på mötet höll käften. Kanske inte så konstigt, rektorn är ju trots allt chefen. Som lärare vill man antagligen visa att man presterar bra nog så att man får behålla jobbet. Samma lärare har i andra sammanhang pratat om att eleverna är omotiverade. Och varför utlyste man ett krismöte på grund av bristande engagemang och närvaro samma vecka?

Det rektorn försöker göra är att individualisera problemet. Säga att du är ensam. Det är dig det är fel på. Visst, vi har väl alla våra personliga problem som inkräktar på skolan till och från. Men det är inte poängen. Poängen är att de är för blinda att se, att skolan som sådan är av den karaktären att man inte vill gå dit. Att den är tråkig och jobbig. Att en del får magsår och andra stressymptom. Att man hellre gör andra saker än att sitta på lektion efter lektion. Vissa biter ihop bättre än andra.

Vad är mitt program då för att göra skolan bra?

Jag har ingen doktrin. Jag har inget program. Jag kritiserar utan att ha en lösning. Oavsett hur många gånger jag hört att man måste ha en lösning om man kritiserar, vara konstruktiv, så tror jag inte att det är sant. Jag behöver inte ha någon lösning. För om vi strävar längre och längre bort från vad vi inte vill ha så kanske nya möjligheter vi aldrig någonsin kunnat föreställa oss träda fram.

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , ,

http://intressant.se/intressant

De tidiga åren

De flesta av oss gick på dagis innan vi började i skolan och många gick på sexårsverksamhet innan vi tog steget till att börja första klass. Vi var därför vana med att vara i stora grupper av barn och ha ledare som bestämde vad vi skulle göra. Som bestämde att vi skulle sova middag, inte äta snor, dricka ett glas vatten innan mjölken och att vi inte fick leka i buskarna. Kraven var inte så höga. Man kunde kissa på sig, gråta och det var okej. Slogs man blev det ingen polisanmälan. Men och andra sidan sett är minnena från dagis inte de starkaste.

Att börja sexårsverksamheten var något helt nytt och jag kände sig ganska så mycket äldre även fast det bara var några månader sen jag var ett dagisbarn. Efter det året med rätt taskiga lärare hela tre timmar om dagen så började jag ettan. Men i den åldern reflekterade jag inte så mycket varför. Börja skolan var något som man bara gjorde. Och i början var det ju ändå rätt likt dagis, bara lite fler måsten.

De lite äldre åren

Med åren så började jag reflektera och ifrågasätta varför jag gick till skolan och jag hart hört anledningarna flera gånger om. Men det är en speciell anledning som dragit till sig min uppmärksamhet. Och det är argumentet om att skolan är en förberedelse inför arbetslivet. Frågan är på vems villkor den här förberedelsen sker. Är det på våra framtida arbetsköpares villkor eller våra? Detta skrivet med vetskapen om att de flesta av oss kommer bli arbetstagare. Problematiken med att bara titta på skolan som en fristående institution för lärande är att man missar helheten.  Vilka intressen finns med bilden?  Så här har jag fattat det.

Skissar man upp samhället lite grovt så ser man att det finns två stora klasser. Naturligtvis är verkligheten lite mer komplicerad men för att kunna förstå samhället måste vi göra det med lite generaliserande.

Ena klassen köper arbetskraft och den andra säljer arbetskraft. Dessa klasser har olika intressen. Båda klasserna vill ha så mycket betalt som möjligt. Men kräver arbetarna på ett företag högre lön, kommer företagsägarna att få mindre pengar om de beviljar dem det. Därför vill de att arbetarna ska arbeta så mycket och hårt som möjligt för så lite betalt som möjligt. Men det är inte alltid det går såklart, för om arbetarna börjar kämpa och hota med sabotage, maskning och strejk kan de lika gärna gå med förlust om de inte går med på kraven.

Klassen som köper arbetskraft brukar kallas för borgarklass, kapitalistklass eller överklass. Det är också den klassen som bestämmer det mesta här i samhället. De vill ju självklart att det ska fortsätta vara så. De två klasserna har alltså olika intressen och de tjänar ofta på helt olika saker.

Vi måste också se på staten. I Sverige fick vi i princip inte rösträtt förens på 20-talet efter att de styrande varit rädda för att arbetarna skulle göra revolution.  De gav då folk rösträtt för att lugna ner läget. Men staten då? Skulle eliten verkligen lämna ifrån sig hela makten? En skäggig farbror skrev på artonhundratalet att staten finns till för borgarklassen och för att hjälpa dem. Det sägs ofta i skolan att vi är staten. Men hur går det ihop? För förut fanns staten och då fick vanligt folk inte ens rösta. Staten måste ju ha  en annan roll än att kämpa för befolkningens välmående.

Vart kommer då skolan in i bilden? Jo skolan infördes av staten på 1800-talet i samband med industrialiseringen.

Jo, jag tror nämligen att skolan inte bara fungerar som en institution för kunskap utan också som en institution för att dela upp oss i skikt i samhället och disciplinera oss. Vi ska helt enkelt lära oss att komma i tid och, ta order, prestera utifrån en förbestämd mall, passa tider för inlämningar, att en del av dygnet är ämnat åt (skol)arbete och så vidare. Många skolor i Sverige har till och med haft klockor som ringt in, precis som i fabrikerna. Det vi ska bli är lydiga samhällsmedborgare. Det här för att borgarklassen ska kunna få bra arbetare som kan öka deras vinst.

Jag tror också att på vissa ställen i världen så vill de rika inte att vanliga människor ska gå i skolan. För då riskerar de också att bli farliga när de blir utbildade och lär sig läsa. Då blir de rikas makt hotad. Men nu tillåter jag mig själv att begränsa mig till Sverige.

Det man nu måste fråga sig är. Vilken sida står jag på, arbetarnas eller borgarklassen? Och är verkligen det här samhället något jag vill ha, kan jag inte få det bättre?

Att vända situationen till sin fördel

Hur kan jag vända det här till en fördel? Eller åtminstone göra det lite bättre. Jag måste ju nödvändigtvis inte bli en lydig medborgare? För något jag märkt inte bara hos mig själv utan också hos andra är att man vill bort. Bort från den här jävla skiten. Jag kan ta lån och dra till Thailand men sen då? Då står jag där med skulder över öronen. Då måste jag hem till ekorrhjulet i alla fall.

Men vi kan göra lite motstånd i vardagen, mot vardagen. Vi kan helt enkelt tillåta oss att vara mänskliga och följa våra begär och våra egna klockor. Kan man till exempel strejka i skolan och öva på att organisera? På så sätt lär man sig inför framtiden. För visst vore det härligt om vi kunde få verkligt inflytande i det här samhället. Jag känner mig maktlös just nu och jag vill ha makten över mitt liv. För just strejk är ett sätt få chefen att gå med på krav och få makt. Men det finns ju andra sätt också. Man kan maska, konspirera, fuska, organisera och hålla ihop (fantasin sätter gränserna), redan i skolan. Slå två flugor i en smäll, kämpa för bättre liv här och nu och öva sig inför när man kommer ut i arbetslivet. Då kan vi snacka om förberedelse inför arbetslivet, haha.

En alternativ karriärsguide kan vara bra att ha. Du får lära dig lite om gör-det-själv helgdagar till exempel. Den läser du här!

Vill du läsa lite schyssta saker om maskning eller undrar du helt enkelt över vad det är? Då klickar du här för att läsa!

Sabotage är konsekvensen av en skitdag på jobbet och en kass lön. Det är både en nödvändighet och en självklarhet.” Vill du veta mer om sabotage klickar du här!

Låt dig inspireras!

Om vi någonsin ska kunna komma bort från våra liv som de ser ut idag och förutsättningarna vi får i det här samhället så måste vi verkligen börja ta tag i det. Streta emot, fly, kämpa, slåss. Vi lever bara en gång. Och livet är allt för värdefullt för att låta det anpassas efter överklassens behov. Kanske kan vi till och med krossa hela skiten och bygga upp något helt nytt efter våra behov?

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , , , ,

http://intressant.se/intressant

Hur man inte ska göra 1

november 13, 2008

Bildt, Carl, född 1949, politiker (moderat), miljonär, statsminister 1991–94, riksdagsledamot 1979–2001, ordförande i Moderata samlingspartiet 1986–99, utrikesminister sedan 2006.

Som sjuttonårig ärkefjant visade Carl Bildt hur man inte ska bete sig när lärarna går ut i strejk. Vad vinner vi som elever på att lärarna har det kasst? Och varför inte tacka och ta emot när man får några lediga dagar?

17 år och redan strejkbrytare, det vill säga en svartfot. En ”person” som hade förtjänat huvudet i toaletten. Vidrigt är bara förnamnet. Carl säger att det är lagen och det är den som är viktigt.  Snubben skulle nog skjuta sin egen morsa, efter att man med all rätt kunnat kalla honom mother fucker, om lagen sa det. Det gäller att stoppa sånt här uppförande på ett tidigt stadium. Vi såg ju hur det gick med Bildt, politikern med ekonomiska intressen i vapen- och porrindustrin.

När gud hade skapat skallerormen, paddan och fladdermusen hade han lite avskrap över och med det skapade han svartfoten. En svartfot är en tvåbenad varelse med en vriden själ, en vattenskadad hjärna och en ryggrad uppbyggd av lim och gelé. – Jack London

Nu till lite roligare saker. Förra statsministern och godsägaren Göran Persson snackar skit om Carl Bildt:

Och till sist visar Rinkebyborna hur man behandlar sånt avskrap, om än i litet annorlunda sammanhang:

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , , ,
, ,

http://intressant.se/intressant

The Molly Maguires

november 11, 2008

På 1800-talet i USA fanns det en underjordisk organisation i USA bestående av gruvarbetare som använde militant taktik mot sina chefer. De vill visa jävlarna att de levde. Här nedan är ett klipp från cellen efter att en del av gruppen blivit dömda. Klippet kommer från en spelfilm som handlar om The Molly Maguires.

Mannen som går in i cellen spelar spionen James McParlan och han har tidigare i filmen infiltrerat The Molly Maguires och golat ner dem till polisen. Mannen som ligger i sängen spelar Jack Kehoe och han var medlem i den hemliga gruppen.

Visst känner man så ibland, att man vill visa jävlarna att man lever, när det känns som man dör lite varje dag i skolan? Åtminstone enough to push the bastards a little.

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , , ,

http://intressant.se/intressant

Bloggtips

november 10, 2008

Jag hittade en blogg som som heter studentexodus. Okej, exodus vad fan betyder det?

Exodus kan ses som en utökad form av arbetsvägran som omfattar alla kapitalistiska relationer i hela den sociala fabriken och som en kollektiv strategi att vägra eller hoppa av. – Aktipedia

Där kan man läsa en del om elevstrejker och bland annat om en husockupation av studenter som man kunnat läsa om i media senaste veckorna. Det skönaste citatatet finns i en post hämtad från Motarbetaren om en skola där eleverna strejkade för att luften var så dålig.

Hon (rektorn vid namn Marika. min anmärkning.) skyller elevernas olydnad på en SO lektion där de diskuterat “arbetsmarknadens parter” och strejkrätten. Tydligen skall eleverna missförstått hur det går till i verkligheten. Iaf så som Marika ser på verkligheten. Enligt vår kära rektor så finns det inga som helst motsättningar mellan fångar och lägervakter.

Det ska bli intressant att följa den bloggen.

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , , , ,

http://intressant.se/intressant

Spärrade hemsidor

november 8, 2008

Ibland händer det att skolorna blockerar vissa sidor. Anledningarna kan vara många. För att komma runt det kan du surfa genom en proxyserver. En proxyserver fungerar som en mellanhand mellan din dator och den hemsidan du vill besöka. Det gör att det ser ut som du är inne på proxyn och inte den spärrade hemsidan. Risken med proxyservrar är att de kan vara taskiga och sniffa information som du skickar. Använd sunt förnuft för du vill inte att någon ska få tag på ditt lösenord. Läs mer om proxyservrar här.

Det finns webbaserade tjänster som du kan använda. Ett exempel är Proxy.org som har en lista med olika servrar du kan använda. Det är rekomenderat att klicka på länken till servern i listan direkt och skriva i adressen på deras hemsida, då de brukar vara kinkiga med att få adressen inskriven på Proxy.orgs hemsida.

Nästa post kommer troligtvis ha rubriken Skolan – förberedelse inför arbetslivet.



Läs även andra bloggares åsikter om:
,

Stockholmbloggkartan.se!

Håll ihop

november 8, 2008

Begären slåss mot samhällets krav. Den spontana lusten slåss mot föreställningen om vad som är bäst i det långa loppet.

Solen strålar ute, gräset är grönt och så sitter man där på en hård stol. Framför en lärare som snackar om något som kan vänta, något man inte kunde bry sig mindre om.

Väckarklockan ringer, det skär i öronen och att få sova en minut till vore underbart. Ändå sliter man sig upp och går med tunga steg mot skolan.

Vi har alla varit där. Och de flesta av oss ger efter ibland. Vi glömmer bort tiden när vi står och snackar med polarna i korridoren. För tiden tar inte slut bara för att lektionen börjar. Vi sover ut och försöker stressa av.

Vi bejakar lättjan och är mänskliga. Men det händer också att lärarna kallar till ett möte med hela klassen på grund av det här problemet med frånvaro och sena ankomster. Det är nu rubriken kommer till sin rätt. Vi måste hålla ihop. Ingen vill att CSN ska sluta betala ut studiebidraget, kunde man tro i alla fall. Att ge förslag om att låsa dörrar, skärpa närvarokontroller och andra bestraffande åtgärder slår mot alla elever.

Istället för att vända hela situationen till något positivt så verkar vissa elever störa sig på lata, slöa, slackers och de som prioriterar andra saker framför skolan. Nu har jag bara tagit upp några av de anledningarna som gör att skolan bortprioriteras. Det kan lika gärna handla om ett signalfel på tunnelbanan, att man av ren utmattning inte vaknar av väckarklockan och alla de tusen andra anledningarna som gör att man kommer för sent eller inte alls. Det hela handlar om att de stör sig för att någon har sagt till dem att det är störande. De har bestämt sig för att det är irriterande. Är det störande att någon smyger in tyst i klassrummet så var lite konsekvent och kräv att man måste räcka upp handen för att ens få gå och pissa. Slappna av lite fan.

Hamnar i ett sånt möte så är risken stor att det bara är moralkärringarna som snackar för många vågar inte säga till läraren att de vill softa lite. Det är knappast ett samtal där alla kan få komma till tals.

Att vända det hela till något positivt är att inse att det inte är oss det är fel på. Det är inget fel på mig för att jag hellre står och pratar med en kompis, sover eller gör något annat vettigt än att följa skolans tider. Vi väljer att prioritera bort skolan och det måste ha en grund någon annan stans än i att folk bara är lata och slöa. Det är helt enkelt inte tillräckligt stimulerande, givande och roligt. Det är för mycket, för hög press och för mycket stress. Det finns många fler orsaker än vad jag tar upp här. Håll ihop och kräva att få börja senare, få det mer chill och få mer givande lektioner är något som är trevligare än att riskera att bli 1050 fattigare i månaden för att lärarna låser ut en från lektionen för att man är lite sen.

Att lära sig är jävligt roligt. Det kanske låter konstigt. Det känns konstigt att skriva det. Men tänk bara på hur roligt det kan vara utanför skolan. Alla datornördar som sitter och lär sig programmeringsspråk, idrottande ungdomar som lär sig boxas, dansa, spela fotboll, meka med bilen, shredda på gitarren och så vidare. Men på något sätt har skolan fuckat upp det hela.

Och det är synd.

Sammanfattningsvis:

Kräv förbättringar istället för försämringar när lärarna klagar på närvaron. Håll ihop och vara solidariska med varandra.

Premiär

november 7, 2008

Det här är det första inlägget som tar bort standardposten. Den firas med en gammal goding som får kompensera postens brist på innehåll.

Skolan håller på med kollektiva bestraffningar. Till exempel har de inte lagat rutor som krossats utan vi har fått höra att ”ni ska ha det så eftersom ni ha sabbat, säger Eric Öste

Så lät det efter ett matkrig i Lund.

Två elever blev polisanmälda av skolan. Eleverna fick dagen efter matkriget diskutera ‘värdegrundsfrågor’. Frågan är vems värdegrund.

Läs mer om matkriget här.



Allmänt


Bloggtoppen.se
Vardagsbetraktelserdejting

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.